”Rädda? Nej, cancer har inte samma bett längre!”

Christer blev svårt sjuk efter sin operation. Janne ångrar att han överhuvudtaget testade sig, och sedan tog bort sin prostata. Och Mats valde strålning efter att ha fått sitt cancerbesked när han sörjde sin avlidna fru.
Tre öden i cancerland som jag samlade till ett öppet och modigt samtal i en poddstudio.
Vi har känt varandra i 50 år. Nu ska vi prata om något vi aldrig har samtalat om tidigare.

Intima samtal. Vi trodde vi var odödliga. Det gick ju så bra för oss. Vi var pionjärer inom affärsjournalistiken. Det var PG och Anders Wall ena dagen. Börskrasch och Refaat andra dagen. Vi jobbade i den bästa av världar. Affärerna gick bra och vi var alltid lovande. Nyfikna. På bettet.
Jan Martinsson, Christer Mårdbrant, Mats Hallvarsson och jag har känt varandra i snart 50 år. Vi har haft stora framgångar på olika affärstidningar.
Men så på en kräftfest upptäckte vi att inom loppet av bara några år hade vi fått samma drabbande besked. Vi hade prostatacancer i olika avancerade stadier
Själv kändes det som att mitt liv gick i bitar när jag fick beskedet.
Men nu är jag intresserad av hur mina nära vänner lever med sin cancer. Hur tog de beskedet och vilka val gjorde de?  Operation eller strålning? Vilka blev deras biverkningar? Är de rädda, och i så fall för vad?

Janne ångrar att han både PSA-testade sig och opererade sin prostata!

Samtalet överraskade, inte minst mig. Christer blev svårt sjuk av operationen. Janne ångrar att han både PSA-testade sig och sedan opererades. Och Mats, som fick sitt cancerbesked mitt i sorgen efter att hans fru avlidit i just cancer, är mest ledsen och förvirrad? Varför just jag, tänkte han? Och just nu?
Jag bjöd in dem till poddstudion. Kändes först lite ovant att prata om något så intimt som prostatacancer. Men det släppte snabbt när den ena märkliga historien efter den andra rullades upp.Efter någon timme var vi så uppe i varv med vårt cancerprat att Janne, den mest härdade av oss konstaterade lite lakoniskt att ”cancer har inte samma bett längre”. Jag tror att han menade att i takt med att vi alla drabbas av cancer förr eller senare så blir det något som kommer naturligt med åldern. Kanske inte lika ångestframkallande. Cancer kanske ska stavas med litet c?
Det är sällan män pratar om något så intimt som cancer i prostatan. Lyssna gärna på ett spännande och unikt samtal mellan fyra män.